Vem bryr sig? Ingen.

Min debattartikel http://www.svt.se/opinion/felicia-sundmark-om-overgrepp har väckt debatt inom mediakåren. SVT opinions redaktion valde att lägga till en fotnot och den har nu använts flitigt för att försöka ogiltigförklara resonemanget i min text. Jag anklagas för faktafel och röster har höjts för att artikeln ska plockas bort.

Det stämmer att polisen efter att min artikel publicerats tog tillbaka sina uppgifter om vilka de misstänka gärningsmännen var. Dock har de tillbakavisade uppgifterna fått en del poliser att enskilt gå ut och hävda det motsatta och att polisen tagit tillbaka det av rädsla för att anklagas för främlingsfientlighet.

Oavsett varför uppgifterna spretar, står jag fast vid det jag skrivit.

Poängen med min artikel var nämligen inte att kommentera enskilda händelser under föregående helg utan att kritisera vänsterfeministernas oförmåga att hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Vi såg det i samband med övergreppen i Köln på nyår, i samband med ofredanden på våra badhus, på de nedtystade rapporterna från We are Sthlm förra året och ifråga om hedersförtrycket i våra förorter.

Nämligen att de sk vänsterfeministerna inte är engagerade för att öka jämställdheten. Deras engagemang bygger snarare på ett hat mot alla män. I synnerhet svenska vita män. På vilket sätt de drabbade unga kvinnorna blir hjälpa av teoretiska diskussioner om definitioner och statistiska procentandelar är det nog bara vänstern som förstår.

Ann Heberlein uttryckte det bra i SVT Opinions debattprogram "Jag tycker det är häpnadsväckande att personer som sysslar med genusfrågor och så vidare inte tycker att det finns någon skillnad på män som växt upp i Sverige, gått på svenskt dagis, svensk skola och fått itutat sig genuspedagogik av genusvetare och någon som kommer från Afghanistan. Detta måste vi angripa, den här specifika målgruppen, genom att till exempel utbilda dem i hur vi ser på manligt och kvinnligt, sexualitet och vilka konsekvenser det för om man gör något sånt här".

Istället för att inse att det finns kulturella skillnader så kommer nu uppgifter om att man i Göteborg funderar på ha publiken åtskild med separata områden för män och kvinnor. Vi har sett samma resonemang tidigare i samband med ofredande på badhus. Separata badhustider för pojkar och flickor.

På det här sätter låter vi ett oacceptabelt beteende bli norm och vi tvingas anpassa oss för att samhället inte lyckas med att upprätthålla lag och ordning. En av statens absoluta kärnuppgifter. Vår trygghet hotas.

Kvar i gråten, kvar i skammen och äckelkänslorna är de antastade flickorna. Vem står på deras sida? Vem i vänstern bryr sig om dem? Ingen.



Felicia Sundmark