Fru Sundmarks pärlor

Har i kväll talat för KDU Stockholm, du kan läsa mitt anförande här nedan: 

"Det är mycket fokus med invandringsdebatt just nu av förklarliga skäl. Men samtidigt som medierna svämmar över med artiklar om flyktingsituationen har regeringen Löfven tagit många beslut som direkt påverkar din och min vardag negativt.

Flera kommuner höjer skatterna, föräldraförsäkringen kvoteras ytterligare och för varje sådant beslut kommer vi allt längre ifrån den frihet som skapades under alliansregeringen.

 Med risk för att låta gammal, jag började engagera mig i politiken på den tiden då sossarna styrt landet under decennier. Kampen för oss som ville ha en Alliansregering handlade främst om att bryta med sosseväldet. 

Visst, ibland kan jag tycka att alliansen gjorde för lite under sina åtta år men de tog många viktiga steg för att minska politikens inflytande och underlätta människor vardag. Människor fick större frihet att utforma sina egna liv. Det är jag tacksam för.

Men nu ser vi att många av de viktiga reformerna nu försvinner. RUT-avdragen minskas, ett avdrag som gjort att fler fått sitt vardagspussel att gå ihop och som gjort det möjligt för fler att starta företag. Vårdvalet som gav kvinnor och män i offentlig sektor fler arbetsgivare att välja på och pressade upp lönerna. Jobbskatteavdragen som gett den med låg lön mer pengar kvar i plånboken när lönen kommer.

 Men trots att regeringen har gjort det svårare för kvinnor att starta företag, för kvinnor att få vardagen att gå ihop har den här regeringen mage att kalla sig för ”världens första feministiska regering”. De påstå sig värna kvinnor. Men bara vid ordet ”feministisk” borde varje borgerligt sinnad person dra öronen åt sig. Trots att det har även många inom Alliansen anammat begreppet.

Vi i KDU tar tydligt avstånd från feminismen. Varför då? Främst för att deras praktiska idéer gör våld på andra mer grundläggande politiska idéer så som egenmakten, personligt ansvarstagande, individen i centrum och en familjepolitik där barnen är det centrala. Att kalla sig feminist är, precis som för socialismen, ett för högt pris att betala. 

Feminismen och vänsterliberalernas målsättning är inte främst att skapa jämlikhet mellan könen. De bryr sig uppenbart inte om kvinnor. Det visar de gång på gång. Det handlar om något annat nämligen att krossa allt det som vi kristdemokrater står upp för: nämligen ett samhälle där den trygga familjen är själva grundfundamentet.

Vi unga kristdemokrater vet att en trygg och stabil familjerelation bygger på kärlek och kommer aldrig någonsin må bra av att politiken tar sig in till köksbordet och i sängkammaren för att diktera villkoren. Hur människor väljer att leva sina liv ska vara upp till dem själva utifrån deras förutsättningar. 

Men visst, det är klart, även en ung kristdemokrat förstår att det även här ibland bör finnas begränsningar. Att rumla runt i sänghalmen med sin syster eller att flytta sängkammaren till kyrkogården bör självklart även framöver vara förbjudet. Som kristdemokrater bygger vi nämligen vår syn på begränsningar av individen på tusentals år av mänsklig erfarenhet. Och inte på teoretiska skrivbordslösningar som tokliberalerna!

Som kristdemokrat tror jag på alla människors lika värde. Det är utifrån den principen som alla beslut bör betraktas. Kvinnor och män, barn som vuxna, svensk som icke svensk - alla har vi ett inneboende värde som inte kan ifrågasättas.

Våra värderingar och vår personlighet formas i samspel med de gemenskaper vi ingår i. Familjen, fotbollsklubben, kyrkan eller granngemenskapen. Gemenskaper som vi format underifrån snarare än grupper någon politiker ovanifrån vill inordna oss under.

Jag vet att det ibland kan kännas svårt att vara den enda i ett sammanhang som inte kallar sig feminist, hur det inom politiska sammanhang och hur man i den svenska skolan framstår som en utomjording om man inte bekänner sig till feminismens lära. Den Ideologi som du påtvingas för att vara modern och accepterad.

Men är det en sak ni får med er härifrån idag så vill jag att det ska vara detta: Som kristdemokrat behöver du inte definiera dig som feminist. 

Radikalfeministerna och liberalfeministerna bygger nämligen sin världsbild på kollektivism. Att det skulle pågå en ständig kamp mellan könen. En kamp som känns igen i marxismen där klasskampen, de besuttna mot proletariatet för en evig kamp och där marxisterna strävar mot det kommunistiska lyckoriket. Där den som rik alltid är överordnad den som är fattig.

Att kvinnor alltid skulle vara underordnade män är en helt bisarr uppfattning. Det finns massor med exempel på när män är i underläge. I skolan, i vårdnadstvister och de är överrepresenterade i våra fängelser.Att se människor som kollektiv istället för individer gör att vi fråntar dem ansvar för deras handlingar och skapar en känsla av att om jag bara tillhör den här gruppen kommer det per automatik gå på ett visst sätt för mig.

Den synen på människor kan vi kristdemokrater aldrig ställa upp på. Vi tror att människor är individer med olika förutsättningar och behov. Vi förstår också att det inte går att skapa ett idealiskt samhälle eller en perfekt värld. Vi vet nämligen att människor är ofullkomliga och utifrån den principen inser vi att ett system aldrig kommer passa alla.

Om vi på allvar vill skapa ett jämställt samhälle bör vi snarare utgå ifrån att ge alla människor förutsättningar att forma sina egna liv och följa sina egna drömmar.

En kvinna som vill bli chef, ska om hon jobbar hårt ha samma möjligheter som en man. Men hon ska aldrig kvoteras in. Att kvoteras in på ett arbete undergräver kvinnas trovärdighet och auktoritet. Hon kommer aldrig riktigt vara säker på att hon är där för att hon är bra och förtjänar det eller på grund av sitt kön.

Jämställdhetsministern Åsa Régner gick häromveckan ut och hotade med att om bolagsstyrelser inte senast vid årsskiftet har 40 % representation av kvinnor i sina styrelser kommer det 2017 bli lagkrav på kvotering.Det är anmärkningsvärt för i varje annat givet tillfälle så pratar socialister, marxister, vänsterpartister och andra kommunister om att människor i börsbolag är kapitalister, utsugare och överklass. Allt sådant som de hatar. Men plötsligt påstår de alltså värna den här gruppen. Nu plötsligt behövs det tydligen även kvinnor bland de så kallade ”utsugarna”. Det får mig att dra slutsatsen att det här, återigen, inte handlar om att värna kvinnor utan något annat; Nämligen att detaljstyra sönder företagen. Att bitvis göra det ännu svårare att starta företag. För vi som tror på marknadsekonomi vet att företag är måna om att ha den mest kompententa arbetskraften för de vill göra vinst och rapporter som Timbro släppte nyligen visar att kvinnor går ut universiteten med toppbetyg och att det senast 2023 kommer sista minst 40 procent kvinnor i styrelserummen och bara några år senare kommer de vara i majoritet. Kvotering är således en ickefråga.

Alla kvinnor har inte som högsta dröm att styra ett börsbolag utan somliga vill faktiskt bara vara mammor och hemma med sina barn. Men hånas över sina livsval och anklagas för att vara förtryckta av patriarkala strukturer. De har nämligen gjort fel val. 

Min slutsats är att feminister inte står på kvinnors sida. Det är bara en dimridå. Feminister är helt enkelt socialister. Varken mer eller mindre - och socialister har vi i Sverige haft nog av!

Så vänner,

Vi i KDU måste fortsätta vara en borgerlig röst i jämställdhetspolitiken! En röst som definierar vad jämställdhet är i en borgerlig kontext långt bort från radikalfeminismens sfär. Där klass sätt mot klass, kön mot kön. 

Vi måste fortsätta arbeta för sänkta skatter och för att mota tillbaka politikens gränser.För det är först när människor får egenmakt och det offentligas roll minskas som människor kan få frihet att forma sina liv - på riktigt!

Tack för att ni lyssnat. "

Felicia Sundmark